"De djvlar, som frndrat mig
ska jag fr alltid hmnas
Vems de det n mnas"
sjng hennes vackra rst.
"De bugar sig fr myten
och vnder kappan efter vinden.
Och de kysser mig p kinden
och jag spyr p deras trst.
De lgger sig och vilar tryggt
och barnsligt vid mitt brst.
Och nr de ftt sin gldje gr de ut.
Fr de fr allt ett slut,
och deras sorger tidvis domnar.
Det blir vr och det blir sommar
men hr vilar en frbannelse av hst.
De ler t allt och inget
och ger fan i besvren,
och de skrattar t misren
fr den har de sett frut.
Och den krlek som jag ger
r blott en del av den jag saknar
varje morgon nr jag vaknar,
var sekund och var minut.
Har ngon nnsin sagt till mig
hur krleken ser ut?
Eller varfr den kan lmna snna hl?
Den sticker som en nl,
och frvandlar mina nerver
till stoft och sot och skrvor,
och frvandlar varje amorpil till krut.
De sover gott om natten
nr de klarat sina lxor.
Sjlv sover jag med hxor
som ingen bjudit hit.
Ingen tycks frst det sr
som svider i mitt hjrta.
Fr deras sr av smrta
kan man badda ltt med sprit.
Men de djvlar som frndrat mig
de ddar bit fr bit.
Och gldjen har frsvunnit liksom jag.
Men jag hittar den en dag
och jag r envis kan man tycka,
men jag skall finna all min lycka,
om s Dden ska bli den som tar mig dit!"