Vi tnkte att frljuva det sista livets slut,
Liksom att komma lngre, n Herren stakat ut.
Vi reste ifrn Sverige med ngot vermod,
Vi knde ej det de drute frestod.
Vi slde vra hemman och gav oss sedan ut,
Som fgeln bortflyger nr sommaren r slut.
Han kommer ndock ter nr vren skrider fram,
Men vi fr aldrig skda vrt kra fosterland.
Det talas och det skrytes: "Hr skall ni m s vl,
Hr skall er intet fattas till kropp ej heller sjl".
Men man fick snart nog finna, hur man bedragen var,
Nr hungern brjar komma, som ej ens livet spar.
Vi slde vra hemman och gav oss sedan ut,
Som fgeln bortflyger nr sommaren r slut.
Han kommer ndock ter nr vren skrider fram,
Men vi fr aldrig skda vrt kra fosterland.
Och nr vi hade seglat en vecka eller tv,
Ett mrker dcket hljde och bredde sig drp;
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller g.
Det var en gruvlig plga fr stora och fr sm.
Vi slde vra hemman och gav oss sedan ut,
Som fgeln bortflyger nr sommaren r slut.
Han kommer ndock ter nr vren skrider fram,
Men vi fr aldrig skda vrt kra fosterland.
En fader mste bra sitt barn p dck till slut,
Och det frn skeppet kasta i vida havet ut.
Det mtte skert tagit hans sinne ganska svrt.
Ty dden genast klappade p fadershjrtat slut.
Vi slde vra hemman och gav oss sedan ut,
Som fgeln bortflyger nr sommaren r slut.
Han kommer ndock ter nr vren skrider fram,
Men vi fr aldrig skda vrt kra fosterland.
Nej vi fr aldrig skda vrt kra fosterland.